Ordningsföreläggande eller strafföreläggande

posted in: Information | 0

Ordningsföreläggande eller strafföreläggande

Ordningsböter
Ordningsföreläggande

Vad ska du tänka på om du erbjuds att godkänna ordningsföreläggande eller strafföreläggande vid trafikförseelse?

Att godkänna ett ordningsföreläggande från polisen eller ett strafföreläggande från åklagare anses som erkänt brott. Har du godkänt föreläggandet räknas det precis som en lagakraftvunnen dom. Det är mycket svårt att få den uppriven i efterhand. När det gäller förseelser som kan leda till körkortsingripande ska du passa dig. Transportstyrelsen får i dessa fall reda på alla domar, strafförelägganden och ordningsförelägganden när de vunnit laga kraft. Exempel på förseelser eller brott som kan leda till körkortsåterkallelse är rattfylleri, vårdslöshet i trafik, olovlig körning, smitning, fortkörning,  rödljuskörning, missad stopp- eller väjningsplikt, ej anpassat avstånd till framförvarande,  m.fl.

Godkänn aldrig ordningsföreläggande eller strafföreläggande om du inte är helt säker på att du är skyldig.

Många av dem som en tid efteråt fått brev från Transportstyrelsen att man överväger körkortsingripande trodde att saken var ur världen bara man godkände böterna. Så är dock inte fallet. När man senare inser att körkortet kan ryka så ångrar man sig. Många har vänt sig till mig. När jag granskat de utredningshandlingar som finns har det ibland visat sig att bevisningen är dålig och troligen inte skulle räcka till fällande dom om det prövats i domstol. Anledningen att man godkänner föreläggande är att man vill slippa allt krångel med vidare utredning och att infinna sig i domstol. Man tar helt enkelt böterna bara för att kunna glömma händelsen och gå vidare.

Ordningsföreläggande eller strafföreläggande är naturligtvis bra lösningar när du som berörd person är väl medveten om att du faktiskt har begått gärningen.

Kan påföljden bli värre om du inte godkänner böterna direkt?

Oftast inte. Fast det kan hända. När jag var polis hade jag ett fall där en bilförare hade kört på och skadat en hund och nästan kört på hundens ägare när de passerade över vägen på ett övergångsställe. Jag erbjöd bilföraren att godkänna ordningsföreläggande för att inte ha iakttagit väjningsplikt mot den gående som hade gått ut på övergångsstället. Bilföraren nekade och ville ha saken prövad i domstol. Åklagaren som fick fallet på sin lott ville dock åtala för vårdslöshet i trafik. Bilföraren delgavs denna misstanke och nekade även till den allvarligare anklagelsen. Han åtalades och dömdes senare för vårdslöshet i trafik, vilket innebar att det blev dyrare.