Högerregeln eller utfartsregeln

posted in: Cykel, Trafiksäkerhet | 1

På den här platsen krockade två cyklister. Gång- och cykelbanan som löper längs huvudleden (Kungsvägen), men väl åtskild, är ett stråk som är vältrafikerat av både gångtrafikanter och cyklister. Vid huvudledens vägkant börjar en gång- och cykelbana som leder fram till den vältrafikerade gång- och cykelbanan. Platsen ligger i Halmstad, inte långt från Tylösand. Det är alltså en korsning mellan två gång- och cykelbanor. Frågan är vilken väjningsregel som gäller, högerregeln eller utfartsregeln.

Det finns faktiskt argument för båda, beroende på hur man läser. Det första som slog mig är att det måste vara högerregeln som ska gälla. Det är en korsning mellan två gång- och cykelbanor. Båda har precis samma status även fast den anslutande är betydligt mindre trafikerad.

Det kan även gå att tolka det som att utfartsregeln ska gälla och det var precis vad cyklisten som kom från vänster i bild gjorde.

Enligt förordningen om vägtrafikdefinitioner är även en cykelbana att anse som ”väg”. Punkten 2. ”En led som är anordnad för cykeltrafik”.

Utfartsregeln säger att den som kommer in på en väg från en cykelbana har väjningsplikt (punkten 3). Alltså. Den som kommer in på en cykelbana (som enligt definitionen klassas som väg) från en cykelbana (som ju också enligt definitionen klassas som väg) har väjningsplikt. Men… då blir det ju en vägkorsning eftersom båda är klassade som väg. Då måste det ju ändå bli högerregeln som ska gälla.

På skissen ser man att Kungsvägen utgör huvudled och därmed har alla anslutande sidovägar väjningsplikt. Så är inte fallet med gång- och cykelbanan som löper i samma riktning.

Den här bilden visar sikten på den gång- och cykelbana som har den anslutande gång- och cykelbanan på höger sida. Vegetationen skymmer. Den som kom cyklande här hade farten uppe och hann därför inte stanna i tid men tyckte att den som kom från höger i bild skulle anses som vållande. Kolla gärna in platsen på Google maps om ni är intresserade.

I skrivande stund har inte de inblandade cyklisternas försäkringsbolag meddelat vilken av de båda som ska anses ha störst ansvar för att ha vållat olyckan. Den cyklist som cyklade rakt fram kanske inte visste och inte heller upptäckte att det fanns en anslutande gång/cykelbana från höger, och att han enligt högerregeln skulle haft väjningsplikt mot den cyklist som kom från höger. Av den anledningen hade han inte insett att han borde sänka farten. Den cyklist som kom in från sidan och svängde höger hade inte väjningsplikt mot trafik från vänster, men borde ändå ha varit uppmärksam på trafik från det hållet. Han hade låg fart men såg inte de ankommande cyklisten på grund av skymmande buskage. Störst ansvar har kanske väghållaren för bristfällig siktröjning.

  1. Anders Norén

    Du har hittat ytterligare ett exempel på de problem det medför att trafikförordningen undantagsreglerar cykeltrafik på en massa ställen. Bra!

    Synd att någon blev skadad.