Hastighetsmätning med fartkamera

ATK-kamera
Fartkamera

Fartkamera, ATK-kamera, eller trafiksäkerhetskamera, som det heter, har blivit den mätmetod som ertappar flest förare för fortkörning. Kan man lita på dem, och kan man lita på att hanteringen är helt rättssäker? För att veta det behövs det mer information om vad som gäller. Det finns både fasta mätstationer och mobila som tillfälligt kan ställas upp på olika platser. Det finns en radarsensor som registrerar fordon som kört för fort och kamera som fotograferar fordonet och föraren. Mätdata och fotografi förs över till utredningsenheten som ligger i Kiruna. Där identifierar man misstänkt samt utreder förseelsen.

Jag ska här redogöra för vad som sägs i polismyndighetens föreskrifter och anvisningar.

Verifiering

Vi kan börja med själva mätinstrumentet. Radarsensorn ska genomgå periodisk återkommande kontroll (verifiering) och kontroll hos ett ackrediterat kontrollorgan.

Platsprotokoll

Ett platsprotokoll skall upprättas vid varje övervakningstillfälle. Där skall alla relevanta uppgifter finnas med. Platsen skall vara beskriven, Fotografier från båda håll. Vilken föreskrift som gäller, radarsensorns id-beteckning och datum för verifiering m.m.

Kontroll av skyltning

Innan man aktiverar en trafiksäkerhetskamera kontrolleras skyltningen manuellt. När det har skett dokumenteras. Även efter övervakningstillfället skall skyltningen kontrolleras.

Gällande trafikföreskrift

I det utredningsmaterial som ingår i ärendet finns den aktuella trafikföreskriften med. Att den är gällande kontrolleras före varje mätningstillfälle.

Fotografiets bevisvärde

Det är den detalj som oftast blir helt avgörande. Om bilderna inte går att använda påbörjas ingen utredning. Det kan vara bilder på förare som inte går att använda för identifiering. Det kan även vara fordon som inte går att identifiera på grund av oläslig registreringsskylt eller falskskyltat fordon.

Ibland är bilderna mer tveksamma. I de fall som en förare erkänner brukar det gälla som fullgod bevisning även vid tveksamt foto. Om en misstänkt förare nekar har polisen att avgöra om bilden är tillräckligt bra för att driva ärendet vidare. Det kan då leda vidare till ett åtal och prövning i domstol.

Min erfarenhet är att om fotografiet av föraren är någorlunda likt bilens ägare så utgår man från att det är ägaren som har kört. Man driver dessa ärenden ganska hårt och dömer gärna även om stora delar av ansiktet är dolda, t.ex. av solskydd eller solglasögon. Ibland blir det lite av omvänd bevisföring. Om du liknar förarbilden måste du kunna bevisa att du är oskyldig.

Utredningen

Utredningen inriktas på att identifiera föraren samt att ta reda på den personens inställning till misstankarna. Man utgår från vem som är registrerad ägare till fordonet. Jämförelse görs med bilägarens körkorts- eller passfoto eller familjemedlemmar som kan tänkas vara förare. Om ingen kan matchas brukar man fråga bilägaren vem som har använt fordonet vid aktuellt tillfälle. I de fall fordonet är registrerat på ett företag eller en organisation finns det olika vägar att hitta föraren. Man kan jämföra med företagets ägare eller styrelse, vilket ofta ger matchning när det gäller mindre företag. Hittas ingen matchning så tillfrågas företaget vem som har brukat fordonet. När det gäller hyrbilar begär man uppgift från hyrbilsföretaget. Läs vidare om handläggning här.

Överskottsinformation

Det är inte bara hastighetsöverträdelser som uppdagas med kamerorna. De kan avslöja otillåten mobiltelefonanvändning och vissa brister hos fordonen såsom körförbud eller avställning. I vissa fall avslöjas förare som saknar körkort eller som har fel behörighet.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.