Ingen har egentligen företräde i trafiken
Det talas ofta om företräde. Det begreppet är numera borta från lagtexterna. Det är ett medvetet val för att man vill få bort att trafikanter ”ska hävda sin rätt”. Jag har här listat några situationer där det är vanligt att trafikanter till varje pris vill hävda sitt företräde. Andras fel är inget skäl att själv bryta regler.
Stopplikt och väjningsplikt
När du kör på en huvudled gäller att fordon som ska korsa huvudleden eller köra in på den har väjningsplikt eller stopplikt. Men innebär det att du automatiskt har företräde? Du ska ändå förvissa dig om att de faktiskt iakttar sin väjningsplikt. Dessa förare är skyldiga att visa sin avsikt att väja genom att sakta in eller stanna. Om du märker att en förare kör ut på vägen eller korsar den framför dig fastän denne har väjningsplikt mot dig har du ändå skyldighet att göra allt du kan för att undvika krock. Självfallet är den förare som missar väjningsplikten mest ansvarig och den som till största delen är vållande men du kan själv till viss del bli medvållande. Sådant prövas från fall till fall med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet.
Flervägsstopp
De som kommer dit skall stanna samt får endast köra om det kan ske utan fara eller hinder för korsande trafik. Det normala är att den som är först framme är den som kör först. Även om man är först framme men ser att någon från korsande väg ändå kör så får man vackert stanna.
Högerregeln
När du närmar dig en korsning där högerregeln gäller måste du förvissa dig att den som kommer från vänster iakttar sin väjningsplikt. Skulle denne förare missa sin väjningsplikt eller strunta i den får du inte utan vidare fortsätta med oförminskad hastighet. Precis som ovan måste du vara beredd på att den som ska väja för dig missar att göra detta av någon anledning. Det förekommer ofta att det bildas ett slags lokal praxis vid sådana korsningar där ena vägen är större eller betydligt mer trafikerad där förare på den större vägen eller den mest trafikerade vägen kör på som om de har företräde.
Utfartsregeln
Väjningsplikt gäller även vid utfart från fastighet, bensinstation eller liknande. Likaså gäller väjningsplikt för den som kör in på en väg från en ägoväg eller en cykelbana. Även vid sådana utfarter händer det att förare struntar i eller av annan anledning underlåter att väja. Du har en viss skyldighet att ha koll på om fordon som närmar sig inte kommer att väja. De har ju skyldighet att visa sin avsikt att väja. Särskilt viktigt är det när en cykelbana övergår i en cykelpassage.
När du själv har väjningsplikt har du skyldighet att visa din avsikt genom att i god tid sakta in och, om det behövs, stanna.
Körfältsbyten
Inte heller i samband med körfältsbyten ska du ta för givet att du har företräde. Det som gäller är att du som byter körfält har det största ansvaret för att det kan ske säkert. Om det är så att det inte går att göra ett säkert körfältsbyte innebär det att det är förbjudet att byta körfält. Då får du helt enkelt låta bli. Svårigheten att göra säkert körfältsbyte kan mycket väl bero på att förare i det körfält du vill köra in i inte fattar att du vill byta eller vägrar att släppa in dig eller av någon anledning spärrar vägen. Det ger dig ändå dig inte rätt att tränga dig in även om du med all rätt blir irriterad.
Om du blir uppmärksammad på att förare i annat körfält har för avsikt att köra in i det körfält som du själv kör i är du skyldig att göra vad du kan för att underlätta körfältsbytet. Det spelar ingen roll att den andre föraren tänker göra ett olämpligt eller till och med förbjudet körfältsbyte. Du skall ändå underlätta det. Underlätta för annan förare att köra in i ditt eget körfält gör du bäst genom att släppa en lucka framför dig.
Råd till förare som byter körfält
Planera bytet noggrant. Uppsikt bakåt. Döda vinkeln. Var tydlig med din avsikt. Ge tecken i god tid och ge medtrafikanterna chansen att uppfatta det. Först när du vet att det kan ske säkert får du göra körfältsbytet.
Körfält som löper samman
Förare i båda körfält har ömsesidigt ansvar för att sammanflätningen sker säkert. Det normala är att den som är först framme kör först. Du har aldrig rätt att trycka dig fram om den andre ”inte ger sig”. Det finns många exempel på fall där båda parter ar fått böta efter krock som har uppstått när båda två har försökt komma fram först.
Busshållplats inom tätbebyggt område
De flesta som har körkort känner säkert till att man är skyldig att släppa ut en buss när dess förare ger tecken för att lämna hållplatsen och hållplatsen ligger på en plats där högsta tillåtna hastighet är 50 km/h eller lägre. Det är dock inte fritt fram för föraren av bussen. Denne har skyldighet att iaktta särskild försiktighet och får inte köra om det innebär fara.
Övergångsställe
Fordonsförare som närmar sig ett obevakat övergångsställe har väjningsplikt mot gående som gått ut på eller just ska gå ut på övergångsstället. Gående som använder övergångsställe har skyldighet att ta hänsyn till avstånd och hastighet till fordon som närmar sig. Kanske den mest strikta väjningsplikten vi har. Det ska oerhört mycket till för att en gående på ett övergångsställe ska kunna straffas för att ha hävdat sin rätt utan hänsyn till fordon som närmar sig.
Fri väg för utryckningsfordon
Alla andra trafikanter har skyldighet att lämna fri väg åt utryckningsfordon när de använder föreskriven larmanordning. Det är kanske det närmaste ”företräde” som man kan komma. Dock innebär det inte att utryckningsförare bara kan hävda sin rätt. De har ändå stort ansvar för att inte förorsaka onödig fara.