Trötta förare döms på svag bevisning

posted in: Information | 0

Fälls på egen utsaga

Jag har följt några fall där fordonsförare har dömts för vårdslöshet i trafik genom att somna vid ratten. Gemensamt i dessa fall är att personerna har dömts främst på det de har sagt själva under utredningen. Flertalet av dem skulle ha klarat sig genom att skylla på att de hade väjt för vilt eller liknande. Detta är ingen likhet inför lagen. De som ljuger klarar sig undan medan de som talar sanning eller svarar ogenomtänkt fälls.

http://www.unt.se/sigtunabygden/somnade-bakom-ratten-4614231.aspx

I vanliga brottmål behövs stödbevisning förutom det som den tilltalade själv har uppgivit. Så icke vid denna brottstyp.

Jag har själv försvarat en bilförare som körde upp på kantstenen med vänster framhjul och fastnade med bilen på stenar och blev stående innanför körbanan. Bilföraren hade inledningsvis sagt att han ”måste ha slumrat till” och även sagt i förhör att han hade sovit dåligt de senaste två nätterna. Den utredning som föregick åtalet gick inte närmare in på att klarlägga vad ”sovit dåligt” innebar eller hur föraren hade känt sig innan och under körningen. Man försökte inte heller utröna om det fanns någon alternativ förklaring till trafikolyckan än just trötthet.

Är det rättssäkert?

Det hjälpte inte att han vid rättegången hävdade att han hade missbedömt bilens placering i sidled och att bilen därför studsade in mot mitten då framhjulet gick upp på kantstenen. Föraren redogjorde för hur han hade känt sig innan och under färden och att han aldrig skulle ha kört om han vetat att det fanns risk att han skulle kunna somna vid ratten. Tingsrätten tog ingen som helst hänsyn till detta utan konstaterade kort och gott att dessa uppgifter var en efterhandskonstruktion. Föraren valde att inte överklaga. Det hade nog inte varit någon idé eftersom denna dom är helt i enlighet med praxis i liknande fall. Man åker dit för att man har svarat förhastat eller obetänkt.

Många singelolyckor beror på att föraren somnat till

Självfallet ligger det nära till hands att misstänka att föraren somnat vid många trafikolyckor, särskilt singelolyckor som verkar mer eller mindre svårförklarliga. Jag har hanterat många sådana händelser.

De flesta kommer undan

För det mesta har det slutat med ingen förundersökning eller nedlagd förundersökning i brist på hållbara bevis. De som har kört har hävdat att de väjt för vilt eller att de har varit tvungna att hålla ut för att en mötande har varit på väg att frontalkrocka med dem eller liknande.

http://helagotland.se/blaljus/vajde-for-vilt-korde-i-diket-14048280.aspx

Medveten risktagning – då är det straffbart

Självklart ska förare dömas för vårdslöshet i trafik då de orsakar trafikolyckor eller beter sig farligt i trafiken och det kan styrkas att detta beror på trötthet. Det finns uppenbara fall när yrkesförare har struntat i att ta lagstadgade raster eller vilodagar eller där någon har kört alldeles för länge utan att ta rast o.s.v. Det förekommer även fall där en förare somnar till helt utan föregående trötthetskänsla och då anses det inte som straffbart.

http://www.stressforskning.su.se/polopoly_fs/1.149921.1380810128!/menu/standard/file/Broschyr_8_sid_K1.pdf