Det pågående cykelkriget
Jag kan inte låta bli att lägga mig i den pågående debatten i sociala medier och i pressen. Vilken otrolig polarisering! Vilken sida ska jag välja egentligen? Jag som kör bil ett par tusen mil om året, älskar att iklädd lycra cykla fort och ibland går jag till fots. Jag är alltså både bilförare, cyklist och fotgängare. Jag tror att jag är som de flesta andra. Jag försöker göra rätt och ta hänsyn till andra trafikanter och helst av allt undvika att bli inblandad i trafikolyckor oavsett vem som felat. Ändå händer det att jag gör fel ibland. Någon annan måste tvärnita för mig eller kasta sig undan. Jag får en ilsken signal från en biltuta eller ett finger i luften. Naturligtvis är jag ledsen för mitt fel men det var inte planerat så. Javisst, klantigt förstås. Jag är dock oerhört tacksam för de medtrafikanter som har räddat situationen så att jag sluppit bli vållande till trafikolycka.
Alla gör vi fel ibland
Likaså har jag många gånger själv varit tvungen att tvärnita, väja eller tuta på någon annan som har gjort fel. När det varit nära ögat har jag säkert utropat ord som ”jävla idiot” eller liknande. Oftast har det ändå varit människor som är ungefär som jag själv. De har inte avsiktligt tagit risker utan varit tillfälligt ouppmärksamma och det har blivit fel. Jag tror faktiskt att den medtrafikant som missat sin väjningsplikt mot mig blir tacksam för att jag har hunnit tvärnita i tid.
Lättare att göra fel vid cykling
Det är väl omvittnat att infrastrukturen för cyklister är eftersatt. Jag har ofta upplevt att jag hamnat ute bland bilarna med min cykel fast det finns en bra cykelbana som alternativ. Skyltningen är alldeles för otydlig. Vägmarkeringar är otydliga eller obefintliga. Man får stanna och tveka om vilken väg man ska välja. Man får rött ljus och måste stanna och trycka på en knapp och sedan vänta länge fastän det inte förekommer någon korsande trafik. Många gånger får man inte reda på att ”cykelbana upphör” och hamnar därför på gångbana där det är förbjudet att cykla.
Trafikdårar finns i alla kategorier
Sen finns den lilla andel trafikanter som chansar vilt och helt saknar förmågan att ta hänsyn till andra. Det är dessa människor som saknar eller har dåligt omdöme. Jag har sett dem bland förare av motorfordon, bland cyklister och bland gående. Det är de som är det stora problemet.
Bilar är hårda och cyklister mjuka
Alla vet att det farligaste vid krockvåld är dels tyngden på fordonet, dels dess hastighet. Cyklister på sin cykel väger bara en bråkdel av vad en bil väger och kommer sällan upp i lika hög hastighet. Fotgängare har ännu lägre hastighet. Därför är de omdömeslösa bilförarna mycket farligare än de omdömeslösa cyklisterna och de omdömeslösa fotgängarna mindre farliga än de omdömeslösa cyklisterna.